Det magiska klockslaget. Ofta när jag saknar Micke på kvällen innan jag somnar är klockan just 22:22. Nu är klockan också 22:22 och jag har precis krypigt ner under täcket. Brevid mig ligger en tungt andandes Micke. Det är natt i det här huset nu, trötta barn och trötta föräldrar. Ska bli skönt att sova och att få möta en ny dag i morgon. Alltid lika spännande.

Men nu har klockan passerat det magiska klockslaget 22:22 och det är dags att sluta mina blå. Tacksam för den här dagen.

Sov gott