Taggar

,


Vårt land
 Vårt land, vårt land, vårt fosterland,
 Ljud högt, o dyra ord!
 Ej lyfts en höjd mot himlens rand,
 Ej sänks en dal, ej sköljs en strand,
 Mer älskad än vår bygd i nord,
 Än våra fäders jord.
 
 Vårt land är fattigt, skall så bli
 För den, som guld begär,
 En främling far oss stolt förbi;
 Men detta landet älska vi,
 För oss med moar, fjäll och skär
 Ett guldland dock det är.
 
 Vi älska våra strömmars brus
 Och våra bäckars språng,
 Den mörka skogens dystra sus,
 Vår stjärnenatt, vårt sommarljus,
 Allt, allt, vad här som syn, som sång
 Vårt hjärta rört en gång.
 
 Här striddes våra fäders strid
 Med tanke, svärd och plog,
 Här, här, i klar som mulen tid,
 Med lycka hård, med lycka blid,
 Det finska folkets hjärta slog,
 Här bars, vad det fördrog.
 
 Vem täljde väl de striders tal,
 Som detta folk bestod,
 Då kriget röt från dal till dal,
 Då frosten kom med hungerns kval,
 Vem mätte allt dess spillda blod
 Och allt dess tålamod?
 
 Och det var här, det blodet flöt,
 Ja, här för oss det var,
 Och det var här, sin fröjd det njöt,
 Och det var här, sin suck det göt,
 Det folk, som våra bördor bar
 Långt före våra dar.
 
 Här är oss ljuvt, här är oss gott,
 Här är oss allt beskärt;
 Hur ödet kastar än vår lott,
 Ett land, ett fosterland vi fått,
 Vad finns på jorden mera värt
 Att hållas dyrt och kärt?
 
 Och här och här är detta land,
 Vårt öga ser det här;
 Vi kunna sträcka ut vår hand
 Och visa glatt på sjö och strand
 Och säga: se det landet där,
 Vårt fosterland det är!
 
 Och fördes vi att bo i glans
 Bland guldmoln i det blå,
 Och blev vårt liv en stjärnedans,
 Där tår ej göts, där suck ej fanns,
 Till detta arma land ändå
 Vår längtan skulle stå.
 
 O land, du tusen sjöars land,
 Där sång och trohet byggt,
 Där livets hav oss gett en strand,
 Vår forntids land, vår framtids land,
 Var för din fattigdom ej skyggt,
 Var fritt, var glatt, var tryggt!
 
 Din blomning, sluten än i knopp,
 Skall mogna ur sitt tvång;
 Se, ur vår kärlek skall gå opp
 Ditt ljus, din glans, din fröjd, ditt hopp,
 Och högre klinga skall en gång
 Vår fosterländska sång.

 
 


Mitt land firar självständighetsdag idag.
 Trots att jag inte bott i Finland på 10 år är det fortfarande mitt hem och ett land jag saknar och oftast drömmer om att få åka till.
 Att få se Helsingfors skyline med domkyrkan får mitt att sakna och längta.
 
 För mig är inte Finland bara ett land utan det är Familj och vänner.
 Att vara finlandssvensk och nångång varit en del av lilla ankdammen betyder att du nästintill känner alla och alla känner dig eller iallafall någon du känner. Komplicerat med vi är så få.
 
 
 IKväll hedrar vi mitt hemland med två ljus i fönstret och tänker på alla de som försvarade vårt land för många många år sedan.
 Önskar lite att jag kunde se självständighetsbalen, får kolla om det går att se över nätet.
 
 Happy Independence Day